Bonk

Idag dök det upp ett brev till min arbetsplats, på brevet stod det kort och gott:

"Alkolhol hyysset Eskilstuna Sverige" 

Och mycket riktigt skulle brevet till oss, posten förtjänar respekt!

Jan Björklund upprepar Folkpartiets gamla val-list genom att droppa en väldigt laddad fråga om minoriteter strax innan valet. Burka, naqib och slöja, kulturellt knutna klädesplagg som tydligen ska få samma roll som Språktests-tesen fick 2006. Jag tycker att det är lite väl uppenbart vad Jan Björklund håller på med, han försöker helt ogenerat dra till sig okunniga Svennebanan rasister (motståndet mot dessa plagg är starkast bland lågutbildade svenska män) på samma sätt som de gjorde med sitt språktests utspel 2006. Detta är lågt... Och framför allt värkningslöst eftersom dessa individer nu har ett annat favorit parti med vågmästar ambitioner...

Jan Björklund beskådar burkan genom sin egen kulturella förförståelse och anser att den inte hör hemma på Svenska skolor. Han vill nu gå samma väg som Frankrike fast istället för att fokusera på gator och torg siktar han in sig på sin hemmaplan, skolorna. Men vad kommer att hända de kvinnor som isåfall nekas rätten till sin huvudbonad? I Frankrike varnade kritikerna att om detta förslag gick i genom var det de sista vi såg av dessa kvinnor. Eftersom de inte får vistas utanför hemmet utan sin burka, och burkan inte är tillåten så får de leva ut sina liv inomhus. Så resultat riskerar alltså att bli att en redan förtryckt grupp av människor får ta alla konsekvenserna av ett beslut som tagits långt ovanför deras huvuden. Ett tusenårig kulturellt uttryck försvinner inte genom att en lag fastslår något...

Jag tycker att det är en mycket konstig väg att gå om man väljer att förbjuda dessa klädesplagg. Framför allt eftersom det är att kriminalisera en symptom av ett problem istället för att fokuserar på problemet som är den patriarkaliska traditionen. Detta problem har inga kortsiktiga lösningar och det går inte att lagstadga bort. Det som behövs är ett aktivt och fungerande jämställdhetsarbete på alla plan i vårat samhälle och inte lagar mot ett kulturellt uttryck.

Därför anser jag att Jan Björklund är en röv av stora mått. Hej svejs!

"Extrem väder".
Detta ord har flitigt används av bland andra Aftonbladet de senaste dagarna.
Ordet skall beskriva de åskoväder som dragit in över Sverige senaste veckan. Men "extrem väder"?
Är det inte att spotta en miljon kineser i ansiktet som i denna stund har Chang Jiang på genomresa i deras vardagsrum?

Vidare anser jag att sensations tidningarnas nya infallsvinkel på meteorologi är totalt misslyckad. Kan seriöst någon bli imponerad av denna journalistik? Självklart hittar dessa tidningar på nya ord för att beskriva ett fenomen som utan dessa påhittade ord inte skulle kunna gå att skriva om, jag tänker självklart på "Tyskvärmen" och "Ryssvärmen" bland annat. RYSSVÄRME!? Varmluft som kommer från öster - Ryssvärme, va fan! Det är fan bisarrt att någon faktiskt haft timlön för att sitta och skriva detta! Förövrigt vet väl varenda människa att Ryssvärme betyder vodka, och inget annat?

Idag när jag och min kollega var på ett hembesök möttes vi av en odefinierbar stank i trapphuset.
När vi knackat på och inte fått något svar öppnade vi dörren och klev in i lägenheten, på soffan låg det ett 8-10 dagar gamalt lik. En ganska obeskrivlig känsla vill jag påstå. En blå-svart svullen, rutten föredetta människa, under vars skinn det kryper likmaskar som får hela kroppen att se ut som den rör sig...
Efter en sådan upplevelse mår man ganska ruttet...

Ovanstånde rader skrev jag 2 timmar efter vårt makabra fynd. Jag sparade det i utkastet för att kunna läsa det igen efter några dagar. Nu har det gått två dagar och overklighetsbubblan som jag gick runt i det första dygnet har spruckit och det känns som man är tillbaks på banan igen. Men det märks tydligt att ens psyke fick en knuff i sidan. Beviset på det är: den starkaste minnes bilden jag har av kroppen, är falsk eftersom jag aldrig såg kroppen ur den vinkeln, trots detta envisas mitt minne att producera denna bild minst suddig.

Jag tror att jag var den sista personen i min kontext som upptäckte att jag hade Dyslexi
(Framöver förkortat till bonk).
Som sjuåring hade jag ju inget att jämföra med, visst alla barnen skrev klart sina berättelser jätte fort och fick gå ut och leka medans jag satt kvar i klassrummet och åt upp min andra blyertspenna. Men det räknade jag snarare som oflyt än ett problem. Jag minns påsken 1993, jag gick i ettan hade pottfrisyr och gillade lego. Vi hade två lågstadie lärarinnor som jag förmodar att man kan kalla var av den gamla skolan. Där sitter jag ensam i klassrummet och gnager på min penna medans min lärarinna uppgivet försöker få mig att skriva en kort påskhistoria om en gul kyckling. Så här i efterhand kan man ju inte annat än förmoda att hon var mer bekymrad över situationen att hennes elev inte kunde skriva än vad det penn gnagande lilla mongot mitt i mot henne var.  
Det slutar iallafall med att hon tröttnar på att försöka få mig och plita ner något om den där gula kyckligen och tar istället pennan och skriver själv klart historien med mig som något slags bollplank. Jag undrar hur mycket av mitt saliv hon fick på handen av min sönder tuggade penna...? Jag blev såklart glad eftersom vi snabbt blev klara med hennes historia och jag fick gå ut och leka!

När jag började fyran blev det mode med Bonk i samband med att en lärare på min skola gick en kurs Bonkologi.
Helt plötsligt hade 6 personer i min klass Bonk och vi fick alla gå till den nyutbildade och entusiasmiska Bonk-fördriverskan. Där fick man sitta och upprepa efter henne "-Pe Be Te Je Ke Meh! He" osv. Jag har svårt att minnas om jag kände att jag gjorde framsteg, men när jag slutade sexan ansågs jag vara botad.

Frågan är om resultatet i mittfall kan falla under kategorin botad, jag stavar fortfarande som en alkoholiserad Gazelle och ibland försvinner tre av tio ord ut ur en mening vilket smyger sig förbi helt ouppmärksammat i min hjärna. Dock är jag en jävel på Alfapet mitt personliga rekord är hela 100poäng!